Ekumenik – ett omvänt bönesvar

Publicerat 

Häromdagen tittade jag på störtlopp på TV. När kameran riktas mot publiken vid backen och folket upptäcker att de är med på TV, då börjar de flesta le och vinka. Likadant på fotbollsmatcher. Kanske är det genuin glädje över att få uppmärksamhet. Att det får handla lite om mig under ett ögonblick.

Det finns ett sådant ställe i Bibeln. Det mesta där går annars ut på att vi läser om Bibliska personer som gör saker och är med om saker. Sedan försöker vi dra slutsatser utifrån det. Men vid ett ställe vrider Jesus plötsligt ansiktet ut ur boken och riktar blicken just på oss. Det är i Johannesevangeliet. Jesus har hållit ett långt avskedstal till sina lärjungar (kapitel 14-16) och avslutar med att be för sina lärjungar. I bönens näst sista stycke fäster Jesus blicken på oss…

Men inte bara för dem (lärjungarna) ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla ska bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de ska vara i oss. Då ska världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de ska bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de ska fullkomnas och bli ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.

Jesus sitter där med elva anhängare runt sig. Judas har gått för att förråda honom och Jesus ska strax bli fängslad. I just det ögonblicket, när alla andra skulle förtvivla över att livsverket rasar samman, då vänder sig Jesus till oss. Han riktar sin omsorg till sina efterföljare genom alla tider, och ber Gud att vi ska klara av att hålla ihop.

Kyrkans Track Record är inte precis lysande historiskt. Det finns fler kyrkovarianter än jag kan räkna. Men just nu går det bra, på flera plan. När kyrkor samarbetar kallas det ekumenik. Målet är att nå större enhet mellan olika kyrkor.

I Huddinge finns en liten grupp som heter Huddinge Kristna Samarbetsråd (HKSR). I den ingår representanter från Södertörnkyrkan (Pingst), Huddinge kyrka (SvK) och Stuvstakyrkan (Equmeniakyrkan). Ibland är vi fler men det är vi tre som har närmast samarbete.

Söndagen den 20 januari hade vi en ekumenisk musikgudstjänst. I år var det körer från våra kyrkor och medverkan av Torbjörn Strand (Kyrkoherde i Huddinge), Monica Werner (Pastor & Föreståndare Södertörnkyrkan) samt undertecknad. Sett till antalet människor är det vår största ekumeniska mötesplats. Det gör mig glad i hela kroppen. Jag försöker nöta in det till en tradition.

Under året har vi flera ekumeniska arrangemang. Världsböndagen (i mars), Emmausvandring (Annandag Påsk), Gudstjänst på Sundby Gård (Kristi Himmelsfärds Dag) och En Annan Dags Jul (julfirande på annandagen). Men ännu viktigare är att vi känner att vi hör ihop. Vi är syskon i Kristus. Våra skillnader är kulturella och organisatoriska snarare än teologiska.

Vårt samfund har vänt en historisk utveckling. Istället för att splittra upp kyrkan i fler och fler grenar, har vi gått ihop. Det är därför vi heter Equmeniakyrkan.

Om man går in på Katolska kyrkans hemsida kan man hitta Lasse Svensson där på bild (tillsammans med en massa andra kyrkoledare). Givetvis finns ungefär samma personer uppställda även på Equmeniakyrkans hemsida. Det är ett sätt att verka för Kristi kyrkas synliga enhet. Vi försöker göra det Jesus bad oss om.

Precis innan det långa talet säger Jesus: Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek. Vi jobbar på det. Med glädje.

Pastor Ove Sommar