Utrymme för inre blomning

Publicerat 

När jag ordinerades till pastor hade jag en bild av hur mitt andliga liv skulle se ut. Idag, femton år senare, kan jag konstatera att verkligheten inte riktigt har nått upp till mitt romantiska ideal. De prydliga andliga övningar jag hade föreställt mig, har många gånger ersatts av brottning med livets mer jordnära utmaningar.

Men vid vissa tillfällen har jag gjort starka andliga upplevelser. Som mest har det blommat när jag dragit mig undan till retreat i kloster. Ensam.

Betyder det att jag borde ha levt mitt liv på det sättet? Absolut inte! Jag tror att fröna till den andliga blomningen samlas in i det vanliga vardagliga livet, med allt vad det innebär av tillkortakommanden, glädje, ofullkomlighet och lycka. Men för att fröna ska blomma behövs utrymme.

Jag fyller gärna ut alla naturliga pauser i tillvaron. Men det är i utrymmet mellan aktiviteterna som blomningen har sin chans. Det är där Guds röst har en möjlighet att tränga igenom bruset. Det är också där jag möter mig själv. Det mest skrämmande kan vara just det – mötet med de egna djupen.

En möjlighet att skapa det där utrymmet finns i själavården. Då har man dessutom sällskap.

En period gick jag i själavård hos en jesuitpräst. Ofta tittade jag bara in. En gång hade han shorts och Hawaii-skjorta på sig. Det tyckte jag var komiskt. Idag kan jag se det mer ur hans perspektiv. Han tog emot mig även när han egentligen inte var beredd.

I efterhand kan jag önska att vi hade kommit överens om en tid i förväg. Inte så mycket för hans skull. Utan av respekt för det där heliga utrymmet, mitt i den väv som kallas mitt liv.

Välkommen att höra av dig om du vill skapa det utrymmet. Ditt utrymme.

Pastor Ove Sommar